Inte nog med att han existerar......
Jag har nog PMS igen.....igen liksom,i morse höll jag på att gå sönder av ilska för att cykelhjulet vred sig när jag skulle asa ut möget från cykelkällaren,jag kom ingenstans och var fjättrad mot dörren,jag var vansinnig,jag kom på mig själv med att se ut som ett ilsket rött enögt monster och tog några djupa andetag och kom loss.
Cyklade till jobbet muttrandes och svärandes med all världens elände tyngt på mina axlar,nu har jag ju såklart inte det,tvärtom,men hormonerna i kroppen när PMS slår till är inte kul någonstans.
Man vill bara skrika och be om förlåtelse på samma gång,jag vill säga upp mig från jobbet jag älskar,jag vill snacka öga mot öga med måsjävlarna som väcker mig varje morgon och sen klappa dem fint och släppa dem.
Min stackars älskade sambo skulle bara precis våga säga något om mitt humör och om han så mycket som ändrar riktning på badrumsmattehelvetet så får han på fan.
Inte nog med att han existerar dessa dagar jag har PMS,så ska stackarn få lida dubbelt för att han dessutom andas,äter och snusar.Hur vågar han liksom?!
Men annars är det bra :-)
Kram // Lotta
