Affe!

I fredags kom vår lille kille och lika underbart som det var,lika ångestfylld och stressad blev jag.....Vad har jag gjort? kommer jag klara detta? Jag vet ju ingenting om hundar egentligen,men jag vet att jag älskar honom och det är det viktigaste,ingen sömn,är jag för mesig,är jag för hård,är han hungrig,skvätter inomhus,vad gör jag då?
HJÄLP!!!!!!!
 
Peter har full koll och guidar mig,men jag misstolkar allt och har tagit allt personligt och jag har gråtit och varit superstressad om vartannat, jag har varit trött och full av energi på samma gång,Peter har passat på att sova mellan varven,så smart har inte jag varit och sen har jag gnällt på honom för att han sovit och jag har fått göra ALLT!!! Men gissa vad? man kan be om hjälp,men jag tycker att Peter borde vara synsk och tankeläsare och själv begripa hur jag tänker och tycker!
Stackars krake,ingen uppmärksamhet förutom gnäll och tandagnissel har blivit över till honom :-( vilken tur att han är så lugn och har sådant tålamod med mig ♥
 
Affe är verkligen en underbar liten kille och i hjärtat ryms det så enormt mycket kärlek för vår nya familjemedlem,vi var vid Arriesjön i går och myste i solen och han är så nöjd och tillgiven :-)
När ungarna kom hem så rymdes hela lägenheten med skratt,bus,kärlek och total LYCKA!!!!
Tack för besöken och tack kära June för paketet,han älskar sin leksak :-)
 
Nu önskar jag dig en fin Måndag i solens tecken...varm kram!
 
 
 
Ser ni Affe? :-)
 
 
 
 
 

Var sak har sin tid

Jag gjorde ett ärende i byn alldeles nyss och på vägen ner hade jag en dam framför mig som gick med bara ben och kort kjol,jag tänkte att visst är det soligt men vindarna är iskalla så jag svepte om mig jackan ännu tätare och var glad för mina jeans,men som jag gick där bakom så tänkte jag att det var ju ändå ett härligt vårtecken och min impuls att säga det till henne gick inte att hejda så jag kväker fram "Bara ben,vilket härligt vårtecken" samtidigt som jag ökar på stegen för att komma ifatt henne,hon tittar på mig lite förvånat och säger,jaaa,man har inte så mycket val med två brutna armar,det är bara att ta på sig vad man kan,så håller hon fram två gipsade armar och ler lite snett.
 
Jag ojar mig lite på hennes bekostnad och tycker såklart väldigt synd om henne....någonting i mig vill veta vad som hänt men jag tänker för mig själv,fråga inte,fråga inte,fråga inte....Hur gick detta till? hör jag mig själv fråga och i samma sekund vill jag bita av mig tungan...VAD har jag med detta att göra liksom?
 
Men hon berättade att hon trillat bakåt och tagit emot med bägge armarna och så gick det som det gick,jag ojade och beklagade åter igen och tvingade mig själv att ta ett annat håll än henne innan hon fick för sig att ringa efter någon som kunde be mig avlägsna mig från henne,jag skulle mycket väl kunnat ta med henne hem för att kunna hjälpa henne på bästa sätt,men då hade hon troligtvis blivit ordentligt rädd så jag bad henne sköta om sig och så sneddade jag och tog värsta omvägen till Ica,det var hon nog evigt tacksam för....herregud! Vad är det för fel på mig?
 
Jaja,så gick denna Torsdag förmiddag till detta,var sak har sin tid ;-)
Nu önskar jag dig en trevlig dag med en varm kram på vägen ♥
 
 
 
 
 
 
 
 

Plötsligt svällde den!!

Jag är en väldigt snäll människa och just därför har jag bett vedebörande om lov att få skriva om denna lilla historian som ägt rum idag,framför mina ögon,under mitt arbetspass,i Sverige idag :-)
 
Min kollega som är en cool och smart snubbe var i morse hos tandläkaren och drog ut en visdomstand och var klart både medtagen och bedövad när han kom tillbaka till jobbet,snälla som vi är på vår arbetsplats så pysslade vi om honom,hånar honom kärleksfullt när han sluddrar och dreglar och i munnen hade han sådan där vit "tamponad" ni vet som man får hos tandläkaren och när han bytt dem ett par gånger så kommer han till mig och frågar diskret om jag har tamponger,jag använder inte det själv men har alltid ett par liggande i väskan om någon skulle behöva,han fick ett gäng och han försvinner in på toaletten,efter en liten stund kommer han ut med en tråd hängandes ut från mungipan....vi fnissade lite åt det och sen skulle vi göra en aktivitet tillsammans,helt plötsligt ser jag hur hans vänstra kind svullnar upp och han kan knappt öppna munnen och då inser jag att jag glömt berätta för honom hur pass mycket en tampong sväller,där gick denna coola,smarta snubben i fullt dagsljus med en tampong med lila snöre svällandes i munnen.
 
Jag skrattar hela tiden medan jag skriver och kommer leva på denna underbara händelse hela dagen och troligtvis kvällen också :-)
 
Kanske inte alls lika roligt om man inte var med...men ja ja,jag bjuder på det ( min kollega också) :-)
 
I kväll är det kalas hos Anderssons för Amanda som fyller sin första nolla i morgon och på lördag kommer han äntligen,min fine,hårige kille ♥
 
Ha en fin dag på er :-)