Återträff!

Johan Olsson knep den sista av medaljer i OS 2010 och nu kan livet återgå till det normala.
Jag håller på att fixa med en återträff för oss som gick ut 9:an 1986,vi sågs senast 2001 men nu är det dags igen tyckte jag och min vän Jeanette och att träffas det året alla fyller/har fyllt 40 passade väl bra?

Som det ser ut nu så har 11 stycken tackat JA och det gäller bara att hitta ett datum som passar alla och en plats att vara på,vi tänkte oss en pub eller resturang i Växjö där alla står för sitt eget kalas och stannar så länge man själv önskar.

Jag längtar tills det blir dags att träffa allihopa igen och vår klass var rätt unik,det var lika mycket killar som tjejer och vi hade en bra sammanhållning trots att vi var från två olika skolor som strålade samman i högstadiet...jag har många fina minnen från högstadiet,många tråkiga också,men mest fina.....=)

Nu är vi alla på en annan nivå vad gäller barn och familj och karriärer och vi är alla mogna 40 åringar,så jag hoppas på en toppenkväll.

Det lutar åt Maj och om det blir med respektive eller inte vet jag ännu inte,vi får se vad majoriteten tycker.
Nu ska jag strax gå och knyta mig.

Kram

Os går mot sitt slut....men inte kärleken.

Många är glada över det och i synnerhet mina vänner som kan få börja prata med mig igen.....;-)

Jag tycker det har varit ett kanon OS,kan inte klaga på brist av medaljer,ett toppenjobb har de gjort....GRATTIS!!!

Vi tog det überlugnt igår och Magnus blev dålig,började frysa och få ont i halsen och sen i natt brakade det loss med feber och frossa,fy så sjuk han blev stackarn.
Så idag är det jag som får pyssla om honom för en gångs skull.

Sitter i pyjamas just nu och ska fortsätta med det tills något annat gör att jag måste visa mig utomhus,ett besök i affären blir det mest troligt och då kan det bli att jag bara trär på mig jeansen utanpå och kör,har hänt många gånger förut och jag vet att det inte är speciellt glamouröst och lyxigt,men det skiter jag i...inte utan min PJ ;-)

Äntligen verkar det som om att snön håller på att försvinna och jag längtar efter påsken,jag bara älskar påsken,detta året jobbar jag hela påskhelgen förvisso men det gör mig inget alls,det blir bra OB,storhelg och många timmar.....fler öl i Kroatien :)

Vill också bara säga från mitt hjärta hur glad jag är över att min Tomas har funnit kärleken igen,min älskade finaste kusin är kär på riktigt och jag längtar efter att få träffa henne....

Ha en fantastisk Söndag

Elvis is alive !

Det var rätt många år sen jag träffade Annicka senast, det kan ha varit vårt bröllop men när vi sågs igår var det öppna famnar och tjatter som om vi inte skulle hinna säga allt om vi inte gjorde det direkt....kanonkul och hon var sig lik,liten,vacker och kramgo.

Hennes fina barn Isaac och Jasmine var hemma och hennes man Micke kom lite senare,en brasa tändes och ett glas vin hamnade i näven och sen var vi tillbaka 1991 när vi möttes för första gången och det var nästan som en förälskelse så starkt och rätt blev vår vänskap,vi klickade direkt och var inte ifrån varandra mer än nödvändigt under en lång period.

Sen mötte jag Nikkis pappa och vi flyttade från Malmö och sen mötte hon sin Micke och de gifte sig och bildade familj,men någonstans fanns vi alltid tillsammans.

Nu lovade vi varandra att det inte ska gå så många år mellan gångerna,hon sa något så klokt i går,att två människor som ger varandra så bra energi till varandra,ska inte vara ifrån varandra så mycket och det har hon alldeles rätt i.

Uppdateringar blev det,lite tårar men mycket mycket skratt och sen tog vi den store vovven Ernie med på en promenad,en promenad från helvetet,det var moddigt och slirigt och Ernie visade vägen och Annicka hängde efter som ett streck och jag sprang efter med mitt glas vin i näven(what else) ner på Byakrogen där Annicka har jobbat och sa hej och sen traskade vi hemåt igen,två fulla fruntimmer och så stackars pudeln Ernie som gjorde sitt bästa för att styra upp oss.

De hade också en vovvebebis Elvis...en shizu blandat med ett namn jag aldrig lär komma ihåg och han var 3 månader och det ljuvligaste jag någonsin skådat...jag föll som en fura och kånkade och pussade på honom och vyssjade honom som en lite bebis.....han bet mig i näsan hela tiden....underbara Elvis,han passade perfekt i min handväska och jag hade långt framskridna planer på att utföra en hundnappning och faktiskt överväga att ge upp vänskapen,men när hon påpekade att han inte var rumsren ännu så kom jag på att jag gillar både min handväska och bil....och Annicka ;-)

I säng kom vi och jag snackade med maken som var hos en polare där de var ett par grabbar som snackade skit och drack öl och vin och hade jättetrevligt.

I alla fall kom både jag och Annicka i säng på något lustigt vis och trosorna var kvar på när jag vaknade så det var rätt fredligt trots vår(i synnerhet i går kväll) heta närkontakt hahahaha.

Kul hade vi i alla fall men mindre mysigt var det i morse,hennes man gick bara och småmyste och skrockade förnöjt när Annicka likt en gorilla hasade runt i huset och hade ont i hår och höfter (varför höfterna vet vi ännu inte)kaffet smakade inte och mackan fick hon inte i sig,men jag tvingade ut henne på en liten promenad innan vi körde hemåt.

Snart gör vi om detta och då kommer hon hit,underbara fina Annicka,jag saknar dig och ditt klingande skratt redan.

Nu är jag hemma och i kväll blir det oxfilé med potatisgratäng,sen ska jag se damernas 3 mil i kväll =)
Hoppas ni har haft en bra helg än så länge?

 Annicka

 Liam och Elvis

Det tog en evighete att lägga upp dessa bilderna så jag fick avbryta och provar igen lite senare!

En som finns kvar!

Ibland hejdar sig tiden ett slag och man tar ett djupt andetag och inser att....fan....livet är bra fint,skidlandslaget tar guld efter guld efter guld och jag är 40.

Bra så,all ångest och åldersnoja är över...jag är 40 och jag är nöjd!

Jag har, som jag skrivit innan börjat sålla och rannsaka,försöker ta upp kontakten med gamla vänner som en gång betytt så mycket för att se om deras plats i mitt hjärta finns kvar och jag i deras.

Vissa hänger på och har saknat mig,vissa har jag förlorat på vägen,en mötte jag men han försvann igen, inte han från mig,men jag från honom....det fanns ingen plats kvar för mig i hans hjärta.

Synd,men livet går vidare och han har gått miste om mig....en som fanns kvar och som ville bygga upp en ny vänskap,en som verkligen bryr sig om hur det går för honom, men jag hade inte samma plats och då gav jag upp.

Nu är jag officiellt en sorterare =)

Jag prioriterar livet och jag prioriterar mig och min familj och i morgon prioriterar jag en fin vänskap som flöt iväg men som vi har fångat in igen och vi ska umgås och ta igen tid och bara vara,Annicka,en underbart vacker kvinna med ett hjärta stort som världen...hon är min vän och det ska jag bara njuta av i helgen =)

Snart dags för mig att åka till jobbet och i morgon åker vi direkt till Blentarp efter fritids och jobb så jag önskar er en härlig och innehållsrik helg med massor av kärlek och vänskap <3<3.

Utan du....inget jag !

Lotta