Glöm inte!

MItt i allt mitt känslomässiga kaos blir jag varse om vilka människor som verkligen till 100% finns där för att stötta och ni som vet bakgrunden med min mor och alla turer och som ändå kan förstå smärtan det innebär att dras med dessa möjliga och omöjliga känslor,till er vill jag säga mitt ödmjukaste tack ♥
 
Jag valde inte mina föräldrar,det gör ju ingen,men jag gjorde ett val att lämna dem för att kunna få leva mitt eget liv utan skuld och skam till frukost,lunch och middag.
 
Varje dag sedan dess har jag funderat,våndats,gråtit,förbannat och ifrågasatt mitt val samtidigt som jag försöker glädjas åt allt det fina jag har,det är tungt,det är svårt att andas just nu,men jag gör verkligen mitt bästa för att aldrig såra någon medvetet,men hur jag än vänder mig så är röven ändå bak.
 
Glöm inte att jag trots allt bara är en människa,jag har också känslor och jag gör tusen fel,men jag gör också tusen rätt.....!
 
 

Jag och min mor!



I går träffade jag min mor,hon har inte långt kvar att leva och de många milen upp för att säga farväl tog hårt,hon har inte varit mycket till mamma,men hon har trots allt burit mig,skänkt mig liv och att ta farväl utan att egentligen känna som man ska eller gråta som man bör,tärde på mig,jag kunde dock inte förmå mig att gå utan att se henne rakt in i ögonen,hennes blick sa det förlåt jag aldrig fått,den ånger jag aldrig sett och en förtvivlan över hur det blivit,tårar rann på hennes kortisonsvullna kind och hon vinkade tafatt när jag gick.......min mamma förvaltade mig inte så väl,men att få titta in i hennes blå ögon och känna att hon för första gången i mitt liv SÅG mig, gjorde ont,46 år försent kände jag kärlek från min mamma och nu är det försent.

Var rädda om varandra <3

Lotta

Plötsligt var allt mörkt!

Affe väckte mig kl.5,han brukar sova till 5.30 annars och var jättenödig,efteråt la vi oss i soffan för att mysa,vi har inte hunden i sängen av fästingskäl och för att det inte känns bekvämt helt enkelt,jag slumrade till och Affe likaså och när jag för en stund sen vaknade till igen så var allt mörkt och jag blev skräckfylld för en sekund innan jag insåg att Affe låg över mitt huvud :-)

Jodå,så kan det gå när inte kopplet är på ;-)

Ha en fin dag !
Kram Lotta