Den här dagen

Facebook har en funktion jag gillar skarpt och det är Den här dagen,där man kan se vad man gjorde detta datum för antal år sedan och det gör mig ont i hjärtat när Facebook la upp statusar på mig för 3 år sedan då jag precis blivit lämnad efter en kort relation men i samband med att min panikångest hade kommit tillbaka med full kraft och sättet den människan lämnade mig på knockade mig totalt,hur man så kallt kan lämna någon som mår så dåligt och gå ut genom dörren som inget hänt är för mig ofattbart,men så var det ingen "man" för mig heller.

Inte visste jag att han lämnat plats för den stora kärlek som skulle komma bara en kort tid senare,när jag inte var ett dugg redo egentligen,men som slöt upp vid min sida och bara köpte att jag behövde tid.
Ibland måste man verkligen hamna på botten för att kunna resa sig igen och med medicin,terapi och Peter ♥️ så började jag finna ett egenvärde igen,det var okej att bli ledsen och inte vara på topp utan att bli lämnad,det var inte mig det var fel på.

Dessa 3 år tillsammans med en man som älskar att kommunicera,som känner av och som har det modet att skoja med mig när jag har PMS har givit mig mer än jag någonsin kunnat drömma om,han lämnar mig inte,hans kärlek är stark och han är trygg i sig och i oss ♥️
Att få asgarva varje dag med min pratkvarn och få känna mig så älskad i kombination med barn,barnbarn och vänner har givit mig mer lycka än jag aldrig trodde jag skulle få uppleva igen.

Ha en fin lördag 😍 (null)


Axl Rose,fröken KBT,byfånen och jag :-)

Vad är du rädd för? frågade hon mig,fröken Kbt och svaret var inte det enklaste att ge,hur kan jag på enklast sätt berätta hur totalt livrädd jag är för att åter öppna upp och släppa in någon igen,men hur jag vägrar låta rädslan ta över,jag berättade att jag ville fokusera på redskap att hantera min panikångest på ett annat sätt än det jag gjort tidigare och kemin kändes bra....Hon sa att jag hade bråttom och inte ägde mycket tålamod och det är fullt sant,jag vill vidare och helst i går :-)
 
Vi har bokat fler tider och nu är jag i hennes våld ;-)
 
Efter jobbet åkte jag och handlade på Willys,mycket folk,men jag tänkte på vad vi pratat om och jag tog det lugnt,stannade upp och kände in känslan och kände mig riktigt vuxen och duktig.....jag lyssnade på Guns'N' Roses "Paradise City" i lurarna och gungade sakta i takt med Axl Rose,hans karaktäristiska dansstil har väl inte undgått någon? helt plötsligt finner jag mig sist i kön svingandes från sida till sida och bara precis sket i vilket och jag fick uppskattande blickar från en äldre dam som stod och smålog lite för sig själv och ja.....jag är sannerligen en härlig liten filur,vem vet om jag kallas för byfåne? Hahaha och så går jag omkring och tror att alla tycker att jag är cool....Nåja,vill ingen annan ha titeln som Vellinges byfåne,då tar jag den...Spikat och klart !
 
Nu ska jag pilla naveludd och sen tvätta det eftersom jag har tvättstugan idag....;-)
 
Tjillevippen!
 
Lotta
 
 

Den steppande föreläsaren :-)

I går blev det en intensiv och härlig dag,fick besök av Anna-Karin och Zia min älskade kusin och vi snackade bort minst fyra timmar om livet i stort och smått och strax efter de gått fick jag ett sms av min fd kollega Jessika som var i byn i ett annat ärende och undrade om jag bjöd på kaffe och såklart ville jag det så hon kom och även där förflöt tiden snabbt och jag somnade gott till George Clooney lite senare på kvällen :-)

När jag och Jessika pratade sa hon vid ett tillfälle att hon upplevt mig som sluten när det handlar om att prata känslor och när jag ser tillbaka på den tiden så inser jag vilken resa jag har gjort själsligt,jag var verkligen sluten,pratade inte med speciellt många om hur jag EGENTLIGEN  mådde men det har jag tränat på och idag är jag inte så sluten,det har ju tyvärr med tillit att göra att jag alltid valt att vara tyst och fokusera på andra i stället.

Min tillitsproblematik har ju tyvärr inte blivit bättre,men jag ger de jag släpper in en chans och jag försöker lära mig att öppna upp mitt innersta.

Det jag också vet är att mitt bagage inte är så lätt att deala med för någon så därför är jag väldigt restriktiv med vilka jag lättar mitt hjärta för och den största kärlekshandling jag kan ge någon är att prata och berätta vem jag är och hur jag blivit formad och om jag har sagt : Jag litar på dig, då är eller har du varit ofantligt viktig för mig.

Att dagligen slitas mellan känslor inuti som leder mig åt olika håll tar hårt och i min process med medicin och återhämtning orkar jag inte långa stunder åt gången.

Jag mår så väldigt mycket bättre,men det finns också väldigt många  obesvarade frågor jag skulle behöva svar på,men som jag vet jag aldrig kommer att be om,detta krigar min hjärna och mitt hjärta om hela tiden och hjärtat är läkt men frågande och  hjärnan ber mig vara rationell och inse fakta och vad jag kan påverka,vilket är absolut ingenting så därför låter jag det vara och hanterar det genom att ta hand om mig själv och jag försöker ge mig tid att läka från det fallet jag gjorde för 1 månad sen.

Jag har fortfarande en dröm om att föreläsa och få dela med mig av det jag kan,det och att lära mig steppa :-)

Steppa och föreläsa samtidigt hade väl varit en bra affärsidé? Flåsa fram mitt budskap i takt till smällande klackar ;-) 
Jag tror ingen som känner mig hade blivit förvånad hahahahahaha :-)

Nä men skämt åsido så att få föreläsa om hur det är att leva med panikångest,att växa upp i ett kaos till hem och 45 år senare sitta och ändå fungera rätt hyfsat,(med medicin,men ändå) hade varit en ära och något som jag känner starkt för,kan jag hjälpa bara en enda så hade det varit värt det :-)

Jag har ännu inte börja skissa på det,men jag har mycket tankar och idéer och vem vet? 

Ha nu en fin Söndag på er alla för det ska jag ha här på balkongen.

Varm Kram!

Lotta