10 saker du inte visste om mig

1. Jag har ballongfobi
2. Jag har fått frågan att köra bakom Hasse Andersson en gång i tiden.
3. Jag var förälskad i min mellanstadielärare
4. Jag gjorde Per Gessles favoritmat till min på 80 talet 
5. Jag har en känd svensk stå uppares nummer i min telefonlista
6. När jag var 12 år räddade jag min mamma från att drunkna 
7. Jag har fått en örfil av en svartsjuk kvinna vars snubbe jag pratade med på en fest(aooch)
8. Jag hade betyg 5 i musik,bild och gymnastik på högstadiet
9. Min mamma var kompis med Thorleif när hon var ung
10. Jag fick omdömet Skånes bästa dansbands sångerska på en lokalradio på 90 talet 🤪
Ok,det sista var bara onödigt skryt 🤣 men ändå sant 🎤
Lite onödig fakta såhär en söndag 👍🏻
Kram från mig ♥️
(null)

Jag och min mor!



I går träffade jag min mor,hon har inte långt kvar att leva och de många milen upp för att säga farväl tog hårt,hon har inte varit mycket till mamma,men hon har trots allt burit mig,skänkt mig liv och att ta farväl utan att egentligen känna som man ska eller gråta som man bör,tärde på mig,jag kunde dock inte förmå mig att gå utan att se henne rakt in i ögonen,hennes blick sa det förlåt jag aldrig fått,den ånger jag aldrig sett och en förtvivlan över hur det blivit,tårar rann på hennes kortisonsvullna kind och hon vinkade tafatt när jag gick.......min mamma förvaltade mig inte så väl,men att få titta in i hennes blå ögon och känna att hon för första gången i mitt liv SÅG mig, gjorde ont,46 år försent kände jag kärlek från min mamma och nu är det försent.

Var rädda om varandra <3

Lotta

Smygdrickaren ;-)

I Lördags var jag inne på systembolaget för att handla ett gott vitt vin till kvällen,jag visste ungefär vad jag var ute efter men ändå inte så jag bad en av töserna som jobbar där om hjälp...Jag förklarade vad jag tyckte om och ungefär vad jag sökte och sen ställer hon frågan...Vad är det tänkt till? 
Jag öppnar munnen,tänker säga mysdricka men hör mig istället säga Smygdricka.....
Hon tittar förvånat på mig,men jag vet vem hon är och att hon har humor så hon säger lite tyst och dramatiskt...Hyllan för smygdrickare har vi här och jag frustar nervöst efter och bryr mig inte ens om att trassla in mig i en dum förklaring...Jisses!
 
Vinet var gott och jag drack det offentligt!
 
Ha en fin dag på er!
 
 
 
 

Den allra bästa Lotta

Idag var jag hos läkaren och bara genom att titta in i hennes varma ögon sjönk mina axlar så kände jag hur jag slappnade av och jag började berätta,jag öppnade upp fullständigt och gav henne ett förtroende jag aldrig sagt till någon levande själ tidigare,knappt till mig själv och under tiden jag pratade och såg hennes empati stråla så märkte jag hur jag nästan svävade av ren och skär lättnad,att jag hittade styrkan att berätta om det innersta för någon som faktiskt kan hjälpa mig på vägen är stort,jag bad om hjälp,att bena ut mina farhågor,hjälp att bearbeta min känsla av ständiga misslyckanden och att aldrig få vara riktigt tillfreds och lycklig och min längtan efter lugn och ro i själen och med mer sanning än någonsin sa jag att jag är redo,öppen och mottaglig för terapi,att få verktyg att släppa taget om det jag inte kan påverka,att kanske finna mitt riktiga jag,vem det nu är.....

När jag berättade vissa delar ur mitt liv kunde jag själv känna vilken sorg jag bär på som aldrig någonsin bearbetats och som jag måste få rätsida på om jag någonsin ska kunna gå vidare och få sinnesfrid.

Jag behöver arbeta på min brist på tillit och det blir en utmaning som heter duga, men jag kommer inte ge upp,jag kommer ge mitt allt för att kunna lita på människor igen.

Jag har inte fällt en tår sedan jag började med min medicin,jag har inte heller skrattat hysteriskt,men idag när jag lämnade vårdcentralen stärkt av tron att jag kan fixa detta så kände jag genuin stolthet över mig själv,jag log stort och mötte alla med ett leende.

Detta är jag värd och vad som händer i morgon vet jag inget om och come what may :-)

Tack till er som fanns som ett bollplank idag när jag hasplade ur mig allt på en och samma gång,om ni bara vet vad ni betyder för mig <3

Nu väntar ett nytt kapitel i mitt liv och jag ser fram emot det med spänning,kanske är jag för öppen men vet ni vad? Jag bjuder på det för jag skäms inte en sekund över det faktum att jag är stark nog att erkänna mig svag och i behov av hjälp för att kunna bli er allra bästa Lotta ;-)

Varm kram 

Lotta

Den steppande föreläsaren :-)

I går blev det en intensiv och härlig dag,fick besök av Anna-Karin och Zia min älskade kusin och vi snackade bort minst fyra timmar om livet i stort och smått och strax efter de gått fick jag ett sms av min fd kollega Jessika som var i byn i ett annat ärende och undrade om jag bjöd på kaffe och såklart ville jag det så hon kom och även där förflöt tiden snabbt och jag somnade gott till George Clooney lite senare på kvällen :-)

När jag och Jessika pratade sa hon vid ett tillfälle att hon upplevt mig som sluten när det handlar om att prata känslor och när jag ser tillbaka på den tiden så inser jag vilken resa jag har gjort själsligt,jag var verkligen sluten,pratade inte med speciellt många om hur jag EGENTLIGEN  mådde men det har jag tränat på och idag är jag inte så sluten,det har ju tyvärr med tillit att göra att jag alltid valt att vara tyst och fokusera på andra i stället.

Min tillitsproblematik har ju tyvärr inte blivit bättre,men jag ger de jag släpper in en chans och jag försöker lära mig att öppna upp mitt innersta.

Det jag också vet är att mitt bagage inte är så lätt att deala med för någon så därför är jag väldigt restriktiv med vilka jag lättar mitt hjärta för och den största kärlekshandling jag kan ge någon är att prata och berätta vem jag är och hur jag blivit formad och om jag har sagt : Jag litar på dig, då är eller har du varit ofantligt viktig för mig.

Att dagligen slitas mellan känslor inuti som leder mig åt olika håll tar hårt och i min process med medicin och återhämtning orkar jag inte långa stunder åt gången.

Jag mår så väldigt mycket bättre,men det finns också väldigt många  obesvarade frågor jag skulle behöva svar på,men som jag vet jag aldrig kommer att be om,detta krigar min hjärna och mitt hjärta om hela tiden och hjärtat är läkt men frågande och  hjärnan ber mig vara rationell och inse fakta och vad jag kan påverka,vilket är absolut ingenting så därför låter jag det vara och hanterar det genom att ta hand om mig själv och jag försöker ge mig tid att läka från det fallet jag gjorde för 1 månad sen.

Jag har fortfarande en dröm om att föreläsa och få dela med mig av det jag kan,det och att lära mig steppa :-)

Steppa och föreläsa samtidigt hade väl varit en bra affärsidé? Flåsa fram mitt budskap i takt till smällande klackar ;-) 
Jag tror ingen som känner mig hade blivit förvånad hahahahahaha :-)

Nä men skämt åsido så att få föreläsa om hur det är att leva med panikångest,att växa upp i ett kaos till hem och 45 år senare sitta och ändå fungera rätt hyfsat,(med medicin,men ändå) hade varit en ära och något som jag känner starkt för,kan jag hjälpa bara en enda så hade det varit värt det :-)

Jag har ännu inte börja skissa på det,men jag har mycket tankar och idéer och vem vet? 

Ha nu en fin Söndag på er alla för det ska jag ha här på balkongen.

Varm Kram!

Lotta