Typiskt :-/

Hmmmm..... Hade så mycket att skriva idag och så ville inte min dator som jag ville och att skriva på telefonen är skitjobbigt så jag får helt enkelt vänta tills i morgon :-/

Ha en fin kväll så länge :-)

Lotta 

En dansbandssångerskas memoarer :-)

I dag har jag lagt till 15 år som dansbandssångerska i min personliga innehållsförteckning,det är något jag är väldigt stolt över och något som har gett mig massor av bra egenskaper,som att kunna samarbeta till exempel.
 
Men det var slitiga år,hade vi en spelning en lördag kväll så började dagen runt lunchtid och jag var hemma tidigt söndagmorgon för en riktigt usel timlön,först och främst lämna familjen hemma,åka milen dit vi skulle,kånka grejer,kolla ljud,ställa in ljud,soundchecka,vänta,vänta,vänta,vänta,byta om,sjunga visor till måltiderna och vänta,vänta,vänta....ibland kom vi igång med dansen vid 22 men ibland drog det ut ända till 23.30 och då var folk heligt förbannade eftersom vårt gig var bokat till 01.00.
 
Oftast fick man ju inte spela längre pga bestämmelserna i lokalen,men vi fick ändå en massa spott och spe,hade vi mage att tro att vi skulle få betalt för en hel kväll när vi spelat 1,5 timme och DESSUTOM haft paus mitt i???
 
Ja ,det var fan inte alltid trevlig bemötande vi fick och folk sket blankt i att vi suttit i samma lokal sedan 13.00 på dagen för att allt skulle vara klart innan deras gäster började droppa in,att de sen inte kunde sluta hålla tal och ha en massa spex eller vad det nu kunde vara,var ju faktiskt inte vårt fel,de såg det inte riktigt så och inte alltför sällan hade man en god jävla lust att bara be dem fara och flyga,men det vara bara att le och försöka förklara.
 
Därav mitt tålamod med människor gissar jag :-)
 
Att stå på scenen och sjunga gör en väldigt utsatt såklart,man har en viktig uppgift,de som bokat ska vara nöjda,deras gäster ska vara nöjda och det påverkar en när folk kommer fram till scenen och kunde önska en låt vi inte hade i vår repertoar,var man tvungen att säga att vi tyvärr inte hade den så fick man inte sällan höra att vi var ett jävla skitband som inte kunde de enklaste låtarna....det handlar ju inte riktigt om det,men hur i hela friden skulle man kunna ha repat in 288 låtar fall i fall någon skulle vilja önska just den?
 
Många lappar med telefonnummer blev det instuckna i handflatan trots vigselring på vänster hand och många blinkningar bakom frugans rygg blev det också,slipsar knutna runt pannan och svettiga kroppar har skvätt sin vätska upp på scenen i virvlande danser...det har varit ohyggligt många fantastiska stunder också.
 
Män och kvinnor har försvunnit en stund för att sedan återkomma med det berömda rufset både här och där...man ser väldigt mycket från en scen ;-)
 
Efter en spelning var det inte bara att packa ihop och åka hem,det var folk som ville prata och boka ny spelning,det var killarna i bandet som kunde få nån halvpackad kvinna efter sig som inte ville förstå ett nej,vi var ju inte den typen av band som hade groupies precis hahahaha.
 
När det lugnat ner sig kunde vi börja packa ihop och då var klockan kanske 02.00,klara att köra hemåt 02.45 och hemma i bästa fall runt 04 och sen försöka somna.
 
En lååååång dag som sagt med ännu en erfarenhet i bagaget och några hundralappar till sparkontot,värt det?
Absolut!!
Jag skulle inte velat vara utan de åren,det gav mig massor av erfarenhet och människokännedom och faktiskt så lärde jag mig massor om mig själv,hur man vet att man inte ska bli behandlad men man är proffsig nog att behandla dem med samma respekt som alla andra :-)
 
En bra skola helt enkelt!
 
Nu vill jag önska er en fin lördag
 
 
 

Fru Olsson

I dag kom vi att prata om gamla serietidningar på jobbet och en av de nämnde "Lilla Fridolf" och då kom jag tänka på en händelse för längesedan,jag bodde själv vid den tidpunkten så det var före barnen och jag hade somnat tidigt den kvällen och drömde om just "Lilla Fridolf",jag drömmer ju de mest konstiga saker så jag var inte förvånad,men i alla fall så mitt i drömmen så hör jag en signal,någon sökte mig och jag fick in ringsignalen i drömmen,så jag svarar - Ja det är Selma Olsson!!(Fridolfs fru) -Hallå?? vem är det? hör jag en förvirrad röst fråga i andra änden och jag sätter mig rakt upp och säger -är det du Fridolf? Va? säger den andra rösten,min pojkvän vid tillfället om jag inte minns fel och då vaknade jag till såklart och kom till sans.....han hade säkert redan gjort upp planer på hur han smidigast kunde göra slut vid det laget :-)
 
Jag vet inte hur det är möjligt att drömma så udda som jag trots allt ofta gjorde och ännu gör,det är rena filmmanus jag kunnat skriva ibland och frågan är hur i hela friden jag hinner med allt på de få timmar jag sover?
 
Nåja,jag upphör aldrig att förvåna mig själv och det är ju tur :-D
 
Tja,kanske inte den roligaste storyn,men rätt kul att minnas något så starkt som skedde för 20+ år sedan :-)
 
Ha en fin kväll nu på er :-)