Utan dig!
Tiden går och livet är onekligen upp och ner och jag saknar dig så....älskade Anna.
Jag saknade dig enormt i går kväll,inte för någon specifik anledning utan det bara kommer över mig ibland.
Jag önskar att du fått träffa Disa,ni påminner lite om varandra och jag vet att ni hade älskat varandra...det faktum att Disa har den platsen i mitt liv och hjärta är till stor del tack vare dig,för när ingen annan förstod så fanns du där,som farmor,som mamma och som vän 💗
Jag undrar vad du hade gjort åt Coronaläget om du funnits kvar hos oss,min gissning är att du helt enkelt snackat förstånd med viruset tills det kapitulerat och åkte tillbaka dit det kom ifrån 😜
Du var ett lejon när det kom till dina nära och kära och jag tror inte du förstår vilken inverkan du haft på de människor du stött på under ditt alldeles för korta liv,men mitt första möte med dig var som en käftsmäll,en positiv sådan,en alldeles självklar figur som makade plats åt sig själv i mitt hjärta och skulle komma att bli en av de viktigaste människorna i mitt liv under 19 års tid.
Vi var inte alltid överens och ibland tyckte du inte att jag var jättecharmig,men du sa det till mig,inte bakom min rygg och för det är jag tacksam 👐
MItt liv är inte detsamma utan dig och jag vet att du är borta fysiskt på jorden men i mitt hjärta och i mina handlingar finns du kvar för du lärde mig så mycket och vår kärlek till varandra var stark 💗
Utan dig är det tomt och jag saknar dina varma händer och mjuka kramar och jag saknar din humor och våra samtal om livet och om bajskorvar...😋
Jag kommer snart ner och pratar med dig vid minneslunden,inte för att jag måste vara där för att prata med dig,men jag tycker om platsen ....vi hörs snart,älskade Anna 💕
Pottan
