Bara lite
Man kan välja hur man vill fortsätta leva efter att man kommit till ett vägskäl,som ett offer eller som en kämpe,jag har bägge i mig,jag har fått till mig att jag spelar offer ibland,fast jag väljer att se det som en önskan att bli förstådd,ingen vet allt om mitt liv mer än jag,ingen vet vad jag gått igenom och eftersom jag inte har så lätt för att prata om mitt innersta så sker det i etapper och när jag väljer att prata då låter det säkert som att jag är ett offer fast jag egentligen bara tagit sats och valt att glänta lite.
Skulle jag berätta om den röda tråden som följt mig,hur jag tagit emot de värsta av kränkningar för att skydda och hur jag stundtals stängt av för att orka,då hade ingen trott mig,därför har jag valt tystnaden.
Jag har valt att inte smutskasta för det gynnar mig inte,men jag önskar det fanns en förståelse för min version,den som är den sanna för mig,men jag har förlorat innan jag hann få den chansen.
Jag skulle bara vilja få vara bestående lycklig....bara lite ♥
skriven
Lotta! Du behöver inte berätta för alla om dina innersta känslor - det är inte ofta någon förstår ändå. Alla har sin historia och det enda råd jag kan ge är att du ska skriva av dig i din alldeles egna dagbok (som bara du har tillgång till) Det hjälper, tro mig. Det förgångna går inte att förändra det måste man först förlika sig med. Du är utvald....det skulle bli så här. Det är nog tyvärr inget man kan förändra. Look forward...du ser ljuset... du lär dig förlika dig med "ditt öde" och det kommer att göra dig så stark....
Du kommer ur som en hel människa, jag är övertygad. Genom att du börjat analysera som du gör så är du på god väg. Kram från en god vän som finns i periferin !