Knockad av verkligheten
Atjo,prosit,snörvel jag är förkyld och måttligt road av att nysa hela tiden,jag tackar bara för att jag (ännu) inte är inkontinet.....
Har haft en intensiv helg som vanligt men ändå lugn och skön...hade en supermysig fredagkväll med mina kollegor,vi åt först på restaurang Asien som serverade Vietnamesisk mat och som ligger på Möllevångstorget i Malmö,inte det charmigaste stället i stan,men maten var helt ok,sen gick vi på bio hela högen och såg Ricki and the flash med Meryl Streep och min gamla barndomspulshöjare Rick Springfield i huvudrollerna,en härlig film med mycket musik.
På lördagen åkte jag och Peter in till stan och strosade lite och turistade,vi åt lunch och bara njöt av livet,vi mötte upp en god vän till Peter som heter Håkan som var i Skåne på besök men som skulle vidare sen,vi möttes på Centralen och grabbarna tog en öl och snackade utlandsmissioner (de har båda varit FN soldater) jag tog en kaffe och tittade på folk under tiden.
Två gamla kompisar från Växjö skulle ner till Malmö och jag visste att de skulle befinna sig vid stationen kring den tidpunkten men visste inte riktigt,så jag lämnade grabbarna till deras öde och gick för att se om jag kunde ta reda på när deras tåg skulle förväntas komma....när jag lunkar runt där så knyter det sig i min mage,det kryllar av poliser,migrationsverket står vid ett bord,Röda Korset har slagit upp något slags läger strax utanför ingången och det sitter och ligger människor överallt med filtar över sig,sippandes på lite kaffe och jag inser att jag hamnat mitt i verkligheten.....det här är flyktingarna som det skrivs så mycket om och jag står mitt i det,vart jag än vänder mig så ser jag tomma blickar,människor som vill ha svar,ett språk jag inte kan en bokstav av formligen öser ut från alla håll och kanter och jag känner hur jag svajar till och blir knockad av att se det,uppleva det och jag skäms lite för att jag blir fylld med obehag,jag vänder om och går tillbaka till grabbarna,inte alls redo för vad jag mötte och hjälplösheten dunkade inom mig......herregud,vad är det som händer?
Det var nyttigt att se ändå,någonstans blev det verkligt för mig och trots att det är så obeskrivligt horribelt så öppnade det ändå mina ögon.
Kvällen blev mysig med härlig middag,en underbar vän på besök och mannen i mitt liv ♥
Jag hoppas er helg varit lika fin :-)
Lotta ♦
skriven
Förstår dig Lotta, det hemska blir liksom riktig verklighet. Här i Åsljunga har vi också fått flyktingar. Svenska kyrkan ordnade ett möte för att informera, mycket bra. Jag och en hel del till anmälde oss till volontärer. Om många gör det lilla blir det en hel del. Och kanske sprider det sig som ringar på vattnet.
http://www.steeperz.com/feed/2015/09/08/medmansklighet-vann-over-fientlighet/