Det stora!
När jag var yngre och växte upp i Växjö som är omringad av sjöar så kände jag hela tiden en längtan till något större.... De gånger vi åkte till havet föll allt på plats och jag satt i timmar och visste att jag var menad för något annat.
Det finns inget som gör mig så hel och som som ger mig så bra svar som havet,samtidigt som det skrämmer skiten ur mig,det är något skrämmande med det stora som omsluter mig på det viset.
Att flytta till närheten av det stora gjorde att trots att jag gått och fortfarande går vilse då och då,alltid kan hitta lugnet,svaren och min inre frid där.
Att följa en våg in mot land och höra den brytas ger mig tillfredsställelse som jag inte kan förklara,jag tror jag kan likna det med mitt liv lite grann,ju närmare målet jag kommer desto lugnare blir jag.
Är det bara jag?
Ha en fin dag