En stalker i byn
I dag gjorde jag en massa ärenden nere i byn efter jobbet och när jag var på Apoteket så bytte jag några ord med en äldre man som stod framför mig i kön,jag vet inte varför jag har ett sådant behov av att prata med människor när jag står i kö,men så var det i alla fall,han hade köpt en flaska munvatten och när han skulle packa ner den i kassen så välte han den och han svor lite tyst och log generat mot mig,jag log tillbaka och sa.....Du har inte ens smuttat på korken och se som det gick..han brast ut i ett stort flin och så sa han att det började ju bra och han sa hejdå och gick så sakta ut,jag betalade snabbt det jag skulle ha och var ute strax efteråt,jag kom liksom efter honom och han gick precis dit jag skulle,han vände sig om och där gick jag....efter ett litet tag började det bli pinsamt för dit han gick,lufsade jag efter och efter en liten stund vänder han sig om igen och.....jodå,där var jag,löjligt nog så stod min bil bakom hans på parkeringen och han log lite lättat...han trodde nog jag var värsta stalken och han nickade igenkännande och så körde vi åt varsitt håll...
När jag körde mot Willys så hoppades jag innerligt att han inte var där också,för då hade jag troligtvis presenterat mig och bett om att få bli adopterad....han var ju så söt den lille mannen :-)
Nu såg jag honom inte och han slapp sin alldeles egna stalker :-)
Ha en fin kväll alla glada :-)
Lotta
skriven
Jaja du gjode kanske honom lycklig. Tänk att ha dig som stalker💗 lucky man👍