Livet,lyckan och kärleken!
Karriär har aldrig varit min grej,jag har sett det som ett mål att lyckas med det själsliga,att vara lycklig och leva för här och nu,att inte ta skit,att föda barn,att skapa nya kontakter och få nya vänner,att leva livet såsom jag tycker det ska levas....med ett stort rungande asgarv dagligen och en massa kärlek och vin =)
Att våga ta chansen,att ta de där tokiga besluten,men ändå vara mogen och klok nog inse att ett fast jobb är ändå rätt bra att ha,men inte stagnera,inte nöja sig,inte bara suckandes dra sig ur sängen varje dag och bära livet som ett ok....en själslig lycka är ett heltidsjobb,det är få förunnat,jag är inte där,inte på långa vägar,men jag har varit så långt nere i skiten och så högt uppe i sjunde himlen att alla känslor där emellan kan jag hantera...jag kan fokusera på att vara jag även om jag lider....jag berättar om vad som är fel och får stöd och förståelse....att vara öppen som en bok kan vara underskattat....att vara sluten är underskattat,vem tackar dig på din begravning för att du aldrig berättade något om dig själv,eller gav dig hän i en förälskelse som tog andan ur dig...vem slänger en blomma på din grav och säger...här vilar en lycklig själ, ty hon tog inga risker....hon lånade livet men vågade aldrig tänja på gränserna.
Det jag vill ha sagt är: Många tycker att det är konstigt att jag vill skiljas,för att om man känner Magnus och man känner oss som ett par så hade jag också blivit förvånad...men om man tror att man känner mig, så vet man att jag inte skulle kunna såra en annan människa genom att spela att allt är perfekt och bra,när det inte är så....när kärleken tar slut så är det dags att gå vidare och där är jag nu,i det stadiet är jag och trots att jag vet att det sårar och gör ont i världens bästa Magnus så är det ett beslut baserat på omtanke,övervägning och tro det eller ej,kärlek...för tack vare att han betyder så mycket för mig,så är vi där vi är idag istället för i ett skådespel.
40 år klok har jag gått igenom mycket mer än en 40 åring ska ha gjort och om jag ska vara krass så hade jag passerat det redan vid 23.....nu kan allt bara bli bättre...men jag har,som sagt, en liten krass ådra i allt detta som är otroligt motsägelsefullt.....Är jag för lycklig så är jag rädd för att bli straffad.....Är jag värd lycka och kärlek ÄNNU en gång?
Där ligger min osäkerhet.... har jag varit så godhjärtad att jag får en chans till? Där tvistar de lärde och med dessa ord önskar jag er en fin dag =)
Lotta!
skriven
Du är värd kärlek ännu en gång Lotta, du är värd att leva det liv du anser är det bästa för dig och barnen och Magnus. Världens bästa Magnus, han förstår men han kanske har svårt att acceptera livet som det ter sig just nu. Men jag är övertygad om att du har gett honom de aldra bästa förutsättningarna, för att gå vidare och till slut även acceptera. Dina ord i dagens blogg Lotta, kan inget annat än att beröra.
Kram till dig!