Den första kärleken....
Min första pojkvän hette Pontus och vi blev ihop 1977 och då gick vi i 1:an...jisses,att man kan minnas det.
Min första seriösa pojkvän hette Fredrik(Fredda) han hade lockigt ljust hår och blå ögon,han blev min förste.
När jag var 16 år hade jag min första äldre pojkvän,han var 19 och hette Ola.
Min allra första olyckliga kärlek hette Mats och bodde i Skanör när jag bodde i Växjö,och nu jobbar jag ett stenkast från där han bodde då,rätt ironiskt....
När jag var 21 träffade jag Paul,han krossade mitt hjärta som ingen annan i November 1991,jag grät i fem månader och gick ner 15 kilo i vikt och då var jag redan smal.
Sen har en del andra män passerat revy och till slut så möte jag honom...med stort H...min Magnus,min make min bäste vän ,mitt allt!
Kärlek har en bisarr förmåga att ödelägga om det inte är besvarat och kan även ödelägga ifall det är besvarat,kärlek kan man inte leva utan och ibland inte leva med.
Att vara kär,denna bubblande,hickande,himlastormande känsla,att vilja krypa intill och helst inunder skinnet på den man älskar.
När man säger Jag älskar dej för första gången och hoppas på ett besvarat Jag älskar dej också.
Jag friade till Magnus efter vi varit ihop i två månader,jag kände så starkt och vi hade varit på ett bröllop ihop å jag blev extra kärlekskrank..haha,men till saken hör att när jag sa det så kände jag att det var rätt,han tog dock inte mitt frieri på allvar utan trodde jag var full,(vilket jag också var) men 2003 gifte vi oss till slut.
Kärlek kan ibland förväxlas med vänskap när man varit ihop i många år,därför är det extra viktigt att hålla romantiken vid liv....ta inte varandra för givet och överraska varandra då och då,lämna bort barnen/t och åk iväg över helgen...ta er råd och tid.
Carpe Diem mina vänner...fånga dagen och lev som ni lär.
skriven
Klart man kommer ihåg sin första kärlek, suck! Var kär i en och samma från lekis till sjuan. Flyttade då tyvärr så kärleken ebbade ut. Sen har det kommit och gått grabbar i ens liv.
Mats har funnits där sen jag gick i sjuan och till slut blev det vi. Jag friade också till honom uppe i bergen i Italien, romantiskt värre.
Han är den jag längtar efter på dagarna, älskar att somna och vakna tillsammans med. Min bästa vän. Min trygghet. Faktiskt den jag fortfarnade är förälskad i men framförallt den jag ÄLSKAR!
Tar aldrig vårt liv förgivet, varje dag är en gåva.
Oj, vad sentimentalt det blev, men men.....
Kramis för kärleken!!!!!