2

Första kvällen!

I kväll är den första kvällen som jag är själv...Nikki och Marcus var här och tog en fika och vi snackade och kollade Fear factory ett par timmar innan de åkte hem igen....jag sitter och smuttar på ett glas vin och ska i morgon kolla på ett nytt boende,ett förstahandskontrakt här i Skanör och jag har ingen större förväntan för jag vet hur jag funkar och planerar ju gärna långt i förväg hur allt ska bli och så blir det aldrig så.

Jag funkar så över lag,så fort någon sår ett litet frö av tanke eller en önskan om hur det skulle kunna vara och bli...då är jag där och planerar och hoppas och tror och så kommer verklgheten ikapp och bara slår ner mig...men som tur är så skakar jag av mig motgångar väldigt snabbt och går vidare.....men ibland önskar jag att jag kunde vara mer eftertänksam och inte så spontan och impulsiv...det hade sparat mig många jobbiga stunder och mycket smärta och tårar.

Jag önskar mycket,men jag önskar också att jag fortsätter vara stolt över den jag är,impulsiv,spontan,med tankar och höga förväntningar på saker som sällan blir som jag hoppats....men på vägen till mina önskningar mår jag väldigt bra och om det inte faller in så trillar jag hårt men alla dessa fall har gjort mig immun mot att ge upp,att ge upp finns inte i mitt vokabulär,jag kan sluta hoppas när jag inser mina begränsningar eller om jag blir utkonkurrerad,jag kan också bli likgiltig och tom när jag får faktiska bevis på att jag inte uppnår mina mål,men jag ger inte upp om jag tror jag har en chans.

När jag levde med Nikkis Pappa så var jag tvungen att finna styrka för att överleva den känslomässiga misär jag levde i, den styrkan har jag levt med ända sedan dess och det är en styrka uppbyggd på brist på tillit,trohet och trygghet,det låter inget vidare men det har gjort mig till den jag är idag....att ständigt leva i oro och ångest gör ingen människa lycklig,men antingen blir man stark eller så bryter man ihop.....jag valde det första men blev ju tyvärr väldigt sjuk efter några år och det  har tagit lång tid att bli så pass fungerande som jag är idag....därav min Panikångest som jag berättat om och som jag får leva med och som idag är en av mina vänner...jag hanterar den och håller den i schack med hjälp av inre styrka och en tro på det goda i livet.

För så är det,jag tror på ödet och jag tror stenhårt på att man får den lycka man förtjänar samtidigt som jag själv är livrädd för att ta saker för givet,man måste jobba hårt för alla relationer,vänskap,kärlek...vilken man än har så är det värt att kämpa för....för har du gjort vad du kan så kan du gå med ryggen rak och din stolthet i behåll.

Din stolthet är din identitet och den ska du bära med dig hela livet...du är vacker och unik precis som du är och du duger......du duger !

Lotta

Kommentarer:

1 Annika:

skriven

Så sant, vi duger som vi är. Även om man ibland verkligen tvivlar på det!

Hoppas att din första natt i "Lilla huset" blev en bra natt.

Godmorgon!

/A

2 Lotta:

skriven

Godmorgon fina Annika!



Min första egna natt blev hyfsad,sov gott men hade svårt att komma till ro.



Hoppas du mår bra =)

Kraam

Kommentera här: