Glöm inte!

MItt i allt mitt känslomässiga kaos blir jag varse om vilka människor som verkligen till 100% finns där för att stötta och ni som vet bakgrunden med min mor och alla turer och som ändå kan förstå smärtan det innebär att dras med dessa möjliga och omöjliga känslor,till er vill jag säga mitt ödmjukaste tack ♥
 
Jag valde inte mina föräldrar,det gör ju ingen,men jag gjorde ett val att lämna dem för att kunna få leva mitt eget liv utan skuld och skam till frukost,lunch och middag.
 
Varje dag sedan dess har jag funderat,våndats,gråtit,förbannat och ifrågasatt mitt val samtidigt som jag försöker glädjas åt allt det fina jag har,det är tungt,det är svårt att andas just nu,men jag gör verkligen mitt bästa för att aldrig såra någon medvetet,men hur jag än vänder mig så är röven ändå bak.
 
Glöm inte att jag trots allt bara är en människa,jag har också känslor och jag gör tusen fel,men jag gör också tusen rätt.....!