Kanske var det bara akustiken
Om ett par dagar skulle du fyllt 74 år om du levt,jag kan inte påstå att jag ligger i fosterställning och gråter men jag skänker dig en tanke,jag höll din hand kvällen innan du dog och det känns bra.
Jag borde vilja gråta hysteriskt och fråga Gud varför han tog dig på detta hemska vis,men jag tror på något märkligt sätt att han har tagit hand om dig,han kommer förklara min frånvaro på ett sätt som jag inte tror du förstod när du levde i det på jorden. Du älskade att vistas i kyrkor,du fann ett lugn där sa du,jag tror dig,på samma sätt som jag finner frid vid havet så fann du din frist i kyrkan.
Jag tror nog inte du var troende utan att du kände dig accepterad där,trots alla synder du fick leva med så tror jag att du kände att där var det okej att vara en trasig själ,att du kände närvaron av något stort och förlåtande.
Kanske har jag fel,kanske tyckte du bara om akustiken.
I vilket fall som helst så hoppas jag du får en fin födelsedag och träffar du Peter,du vet han som spelade på mitt bröllop,så hälsa från mig och be honom sjunga något av Vikingarna,då tror jag du blir glad!
Ha den äran mamma!
Lotta
skriven
💕