Långsamt leder också någonstans
Jag sitter ute,min rygg känns bättre och jag är sämst på att vara hemma,så jag ska jobba i morgon 😊
I dag har jag kunnat gå med Affe i något raskare takt så då tänkte jag att jag var läkt 😊SSK tyckte jag skulle avvakta till måndag....Måndag liksom? Nä skulle inte tro det. Jag fick ett gulligt Krya på dig sms av en söt kollega som tyvärr ska sluta,dags för henne med nya utmaningar men hon kommer bli saknad.
Vet ni att jag i mitt hjärta och i denna stund är så tillfreds och jag har insett att även ifall det tagit mig lång tid,med mycket ältande,svettats i min offerkofta och blandat harmoni med ren och skär förtvivlan emellanåt så är jag där jag vill vara.
Som vanligt återkommer jag till min starka akilleshäl....vänner och hur jag varit tvungen att omvärdera mig själv,jag kan inte begära att världen omkring mig ska reagera som mig eller agera som mig.
Jag har blivit besviken på människor som inte haft en aning om vad jag förväntade mig av dem och för det kan jag bara klandra mig själv 😌
Jag har istället bestämt mig för att lägga allt krut på att bli världens bästa mormor,att göra saker som jag mår bra av och inte tillåta mig att känna mig något annat än lycklig och även om det har gått framåt med babysteg så vill jag citera Lisa Nilsson :
Långsamt leder också någonstans och i mitt fall.....hem ❤️
Ha en fin kväll alla rara
Lotta
