I skuggan av sorgen
Det slår mig att jag kan dina fyra sista siffror i personnumret,det slår mig också att jag inte visste så mycket om dig,vad dina drömmar var,hur din framtidstro såg ut när du var ung,vi delade aldrig något djupt och stort,du lärde mig att tystnad är det bästa vapnet.
I dag sitter Pappa ensam på din födelsedag,för 1 år sedan firade ni den i ett hav av hjälpmedel,jag undrar vad han föredrar?
Jag känner mig också ensam,för hur många människor jag har i min närhet idag kan ingen sätta sig in i det tunga i att aldrig kunna sörja ordentligt,vem ska jag sörja? Den hon var innan hon blev sjuk och som jag tog avståd ifrån,eller den mamma hon blev som sjuk,den som behövde mig,den som såg mig som ett stöd, den som förde oss samman för ett kort tag?
Jag vet inte riktigt,måste jag det?
Det dubbla i kråksången gör ont,i skuggan av sorgen sitter jag och låtsas att jag inte är berörd,men visst är jag det,jag skulle ljuga annars.
Du var inte den mamma jag behövde,men du var den mamma jag fick och idag fyller du 73 år.
Grattis önskar din dotter Lotta
