I ett väntrum!
En kvinna drar en barnvagn som gnisslar fram och tillbaka,hon verkar tillhöra mannen och dottern som sitter bredvid men ändå inte,när dotterns namn ropas upp följer hon inte med,det kommer inrusandes en annan kille som däremot ansluter till sällskapet.
Jag blir lite förvirrad och skulle såklart vilja fråga kvinnan som ser lite malplacerad ut men som troligtvis är med som ett stöd.
Jag sitter här och känner mig lite sorgsen att vi måste tillbringa så mycket tid hos dessa instanser samtidigt som jag är så tacksam över att de finns,när min ork tryter efter alla krig jag tvingats delta i för att få komma hit så känns det att det efterhand ordnar sig,små babysteg när man inte har makten i sin hand,det får man vänja sig vid.
I väntrummet är det lika opersonligt som i de flesta väntrum,jag vet inte varför det ska vara så svårt att få till det,är det måhända "fel" att få myskänsla när man sitter här av den anledning man gör?
Är det så att de ljusgröna gardinerna är vad färg de vågar sig på för att inte kränka någon som kanske mår väldigt dåligt? Jag vet inte,för är det något man behöver så är det väl en känsla om att bakom det tunga och svåra finns det ljus och glädje och kanske skulle man kunna önska litteratur om NÅGOT ANNAT än det man är här för,en vanlig skvallerblaska kanske?
Det kanske bara är jag?
Jag har suttit i så många väntrum och sökt efter något vanligt att bläddra i,men det ska troligtvis inte kännas som att man bagatelliserar fakta och att man inte tar lätt på besöket.
Nä fram med en kaffevagn med färgglada muggar,släng fram Hänt i vecket och låt människor få fly undan en stund innan verkligheten och frågorna och vetskapen kommer nerdimpandes i knäet åter igen.
Fram för ett väntrum med positiv energi 😊
Ha nu en fin dag 😍
Lotta