I vägen för mina hjärtslag.
Idag hörde jag en vacker sång med en ung man som heter Nathan Grisdale och låten heter "Mom" och det var faktiskt länge sedan jag blev så berörd av en text,även om det handlar om en pojkes uppväxt så är han likväl någons barn och då känner jag mig sådär ensam och lite övergiven igen som inte har en relation till mina föräldrar.
Jag önskar så att jag kunde känna den kärleken och älska villkorslöst eftersom det är mina föräldrar,men det går inte och smärtan är för svår,jag tänker på det dagligen och det sitter som en liten klump i mitt bröst....lite ivägen för mina hjärtslag,som gör det lite extra svårt att andas ibland och rätt svårt att ta in.
Jag är två människors dotter,jag är min brors lillasyster,jag har fastrar och farbröder och kusiner,många som är mitt kött och blod men likväl är de där människornas dotter en främling med värderingar som inte matchar,en främling som lever sitt liv långt ifrån,inte bara geografiskt utan även själsligt.
Jag har Peter och mina barn,jag har vänner och fina kollegor.....men långt,långt därinne känns det.....där ingen ser och dit ingen når......
Ett sorgset drag sveper över mig ibland och jag vet att du kan se det i mina ögon,men tro mig,mina ögon hade inte varit fullt så öppna idag om jag inte tog det beslutet jag gjorde,ont som fan gör det ibland,men den smärtan kan jag leva med.
Jag gjorde vad jag vad jag kunde,jag gjorde det jag förmådde men till slut tog jag slut och jag gick vidare....utan dem,fast utan dem fann jag mig själv och jag blev den jag är idag ♥
Lite djupt såhär en tisdag eftermiddag,men jag bjuder på det :-)
Ha en fortsatt fin dag på er alla!
Varma kramar från mig!
skriven
Fina du, den sorg du känner kan jag också uppleva om än inte så ofta eftersom mojan dog när jag var elva. Att leva ett liv mamma, det vet jag vd det handlar om.
Kramar om dig