0

Den steppande föreläsaren :-)

I går blev det en intensiv och härlig dag,fick besök av Anna-Karin och Zia min älskade kusin och vi snackade bort minst fyra timmar om livet i stort och smått och strax efter de gått fick jag ett sms av min fd kollega Jessika som var i byn i ett annat ärende och undrade om jag bjöd på kaffe och såklart ville jag det så hon kom och även där förflöt tiden snabbt och jag somnade gott till George Clooney lite senare på kvällen :-)

När jag och Jessika pratade sa hon vid ett tillfälle att hon upplevt mig som sluten när det handlar om att prata känslor och när jag ser tillbaka på den tiden så inser jag vilken resa jag har gjort själsligt,jag var verkligen sluten,pratade inte med speciellt många om hur jag EGENTLIGEN  mådde men det har jag tränat på och idag är jag inte så sluten,det har ju tyvärr med tillit att göra att jag alltid valt att vara tyst och fokusera på andra i stället.

Min tillitsproblematik har ju tyvärr inte blivit bättre,men jag ger de jag släpper in en chans och jag försöker lära mig att öppna upp mitt innersta.

Det jag också vet är att mitt bagage inte är så lätt att deala med för någon så därför är jag väldigt restriktiv med vilka jag lättar mitt hjärta för och den största kärlekshandling jag kan ge någon är att prata och berätta vem jag är och hur jag blivit formad och om jag har sagt : Jag litar på dig, då är eller har du varit ofantligt viktig för mig.

Att dagligen slitas mellan känslor inuti som leder mig åt olika håll tar hårt och i min process med medicin och återhämtning orkar jag inte långa stunder åt gången.

Jag mår så väldigt mycket bättre,men det finns också väldigt många  obesvarade frågor jag skulle behöva svar på,men som jag vet jag aldrig kommer att be om,detta krigar min hjärna och mitt hjärta om hela tiden och hjärtat är läkt men frågande och  hjärnan ber mig vara rationell och inse fakta och vad jag kan påverka,vilket är absolut ingenting så därför låter jag det vara och hanterar det genom att ta hand om mig själv och jag försöker ge mig tid att läka från det fallet jag gjorde för 1 månad sen.

Jag har fortfarande en dröm om att föreläsa och få dela med mig av det jag kan,det och att lära mig steppa :-)

Steppa och föreläsa samtidigt hade väl varit en bra affärsidé? Flåsa fram mitt budskap i takt till smällande klackar ;-) 
Jag tror ingen som känner mig hade blivit förvånad hahahahahaha :-)

Nä men skämt åsido så att få föreläsa om hur det är att leva med panikångest,att växa upp i ett kaos till hem och 45 år senare sitta och ändå fungera rätt hyfsat,(med medicin,men ändå) hade varit en ära och något som jag känner starkt för,kan jag hjälpa bara en enda så hade det varit värt det :-)

Jag har ännu inte börja skissa på det,men jag har mycket tankar och idéer och vem vet? 

Ha nu en fin Söndag på er alla för det ska jag ha här på balkongen.

Varm Kram!

Lotta 


Kommentera här: