Livspussel
Det finns få människor som är genuint intresserade av andra människors väl och ve,jag har turen att få ha några sådana i min omedelbara närhet,de som vill veta hur jag mår på riktigt och inte bara ställer frågan i en förhoppning om ett kort svar för att sen få återgå till att prata om sig själva.
För att få riktigt bra vänner måste man även vara en,för att förtjäna andra människors genuina intresse måste man också vara intresserad tillbaka.
Jag är klok nog att inse att vänner är något man måste förvalta väl,precis som i en kärleksrelation krävs det hårt jobb,ett enormt givande och tagande...om man bara får ge hela tiden tröttnar man ju såklart,man får aldrig aldrig någonsin ta en annan person för given...de kommer glida ur din hand och du förtjänar inte längre den platsen i vedebörandes liv.
Jag hoppas och tror att jag är duktig på det,det krävs inte så mycket,ett sms,ett gulligt meddelande på facebook,ett snapchat och man visar att man bryr sig om.
Mina kollegor är viktiga människor i mitt liv,det är viktigt för mig att de mår bra,det är personer jag träffar mest av alla och mår de inte bra så känner jag av det rätt snabbt,i en sammansvetsad arbetsgrupp kommer man varandra nära och det räcker med en frånvarande blick eller en djup suck så vet man att något är på tok......man måste bara våga fråga....jag är också noga med att inte inkräkta på någons integritet,vill man inte prata vid det tillfället så är det verkligen helt ok...jag är sämst på det själv ibland,att berätta om jag mår dåligt,men jag har varit så van att inte blotta mig under så många,långa år att jag ständigt måste jobba på det,men eftersom jag arbetar med fina människor som ser mig,så har jag blivit tryggare i att berätta.
Mitt liv är rikt,jag har noga sållat bort och behållt guldkornen,jag orkar inte bry mig om envägskommunikatörerna längre,de har förbrukat sin plats i mitt liv.
Sen jag bytte jobb och fick en samordnare som stärker och lyfter en till oanade höjder så har mitt självförtroende vuxit enormt,jag vågar ta plats,jag vågar stå upp för mig och jag tar den platsen jag har rätt till och jag är en fin människa,jag är väldigt stolt över den styrka jag besitter,över det jag åstadkommit med de förutsättningar jag haft och har,jag kan ibland känna mig ensam,men jag vet att jag inte är det,det handlar mest om stunder av självömkan och det unnar jag mig då och då ;-)
Jag gråter ibland,jag skrattar ännu mer och jag ägnar mig åt de saker jag tycker om att göra,jag står mig själv närmast men glömmer inte dem omkring mig som hjälper mig.
Jag är lyckligt lottad som har spridda skurar av villkorslös kärlek omkring mig.....Tack för det <3
Mitt livspussel kommer aldrig bli komplett,det får inte bli komplett för det innebär att jag har nöjt mig,att jag stannat upp och tyckt att detta blir bra,det tar vi....Jag vill fortsätta lägga mitt pussel,jag vill hitta nya bitar varje dag,jag vill fortsätta utvecklas och bli en bättre människa.
Jag vill gärna att du stannar kvar och delar den resan med mig..tack för att du läser <3
Varm kram från mig till dig :-)
skriven
Vackert och klokt skrivet.. jag stannar gärna i ditt liv..