0

Det blir inte alltid som man tänkt sig!

I dag kom dagen som jag sett fram emot ett tag nu,upp till Växjö,bo hos brorsan och käka middag med gamla tjejkompisarna med ev utgång och få träffa älskade Sussie <3
 
Det blev inte riktigt så....När jag satte mig i bilen och körde ut på motorvägen så kände jag direkt hur det kom krypande på mig och panikångesten var ett faktum....bilarna framför mig blev främmande farkoster,motorvägen svajade och yrseln och hettan i huvudet gjorde entré...Grattis Lotta,du fick precis en käftsmäll...igen!
 
Jag lyssnade för en gångs skull på min kropp och körde av motorvägen,ringde Sussie och berättade läget och sa snyftande att det inte går,jag orkar inte och jag brukar kämpa på,jag brukar kämpa på i de 20 milen för att jag så gärna vill,jag brukar krama ratten så hårt så knogarna vitnar och stanna en gång i kvarten för att vila och peppa mig själv att fortsätta för att jag har vägrat låta mig nedslås,idag kapitulerade jag helt enkelt.
 
Med facit i hand så borde jag ha tagit tåget,jag borde bokat biljetter,nu valde jag att tanka bilen full och våga vägra panikångest....jag hatar att vara så begränsad,jag avskyr att jag idag tvingades ge upp och framför allt så hatar jag att göra människor besvikna.
 
Men i dag var det som att ha en cementvägg framför mig och jag kom inte förbi eller runt den på något sätt och idag var jag snäll emot mig själv och lyssnade på min kropp.
 
Nu är jag hemma igen efter att ha kört alla Malmös småvägar hem och tar denna dagen till att vila upp mig,jag behöver sannerligen det i vilket fall som helst.
 
Ha en fin lördag kära du <3
 
Lotta

Kommentera här: