I mitt liv!
Mitt i livet,med ett bultande hjärta och fladder i magen,med en blick fokuserad och klar,borde vägen vara utstakad och färdig för mig att traska vidare.
Men det finns alltid ett men,det finns en självklarhet i hans närhet,en trofasthet och en spirande kärlek om jag tillåter mig att öppna upp mitt hjärta.
Han bor många,otroligt långa mil ifrån,men räds inte att ta sig ner,han var hos mig i helgen och funderar på att köra ner även den som kommer,för att han vill och jag säger att jag vill också bidra med att ta mig till honom.
Hans svar på det är ett kort...du mår inte bra av att köra långa sträckor själv,jag kommer till dig!
Att få känna mig värd hans tid,att få känna att jag betyder så mycket för honom att han gladeligen kör 100 mil på en helg får mig att inse vad det är att verkligen bry sig om någon.
Han vet om min problematik med panikångest och att en helt ny okänd väg kan vara förödande för mig,han tar hänsyn för han vill vara med mig :-)
Jag är lyckligt lottad som har mött en sådan fin människa och det finns gott om alla ingredienser som behövs i ett förhållande trots avstånd....ändå måste jag bara först lära mig att känna tillit,behöver mycket bevis på att det han säger är sant och på riktigt.....
Han vet om det och jobbar hårt och även om jag säkert inte gör det så lätt för honom,så finns han kvar och säger att han är på den platsen i livet han vill vara på....i mitt liv.
Lotta
skriven
vad fint skrivit och vilken vän
Kram Kajsa