2

Lyckan som fick kämpa lite!

Pusslet är långt ifrån klart,det saknas en hel del bitar,men jag är på väldigt god väg och i September förra året mådde jag fruktansvärt dåligt och under nästan det hela året som har gått har jag gjort en resa som tagit mycket kraft och energi och det spenderades många sömnlösa nätter där jag förvirrat undrade hur jag skulle kunna gå vidare och framför hur jag skulle kunna hämta mig så pass mycket att ens överväga tanken på att samla ihop bitarna...men jag gjorde det och jag står här idag,med ett lättare hjärta,en något tyngre kropp men med djupa,sanna och helande andetag som ger mig syre och energi att njuta av det fina livet har att ge mig :-)
 
Jag ser med tillförsikt fram emot hösten och jag känner den djupaste värme och kärlek till mina vänner som hela tiden stått vid min sida och inte backat trots att jag ibland gråtit mer än vad jag skrattat.
 
Jag är tacksam för att jag samlade ihop mig och att jag tog tillvara på den strimma hopp jag trots allt såg,det blev aldrig nattsvart,bara lite mindre ljus och det blev aldrig hopplöst,bara lite jobbigare att hoppas.
 
Tilliten till andra människor är fortfarande inte så stark,men jag jobbar på det och jag kan inte ta allt på en och samma gång,små steg och små bitar i taget att lägga till mitt livspussel :-)
 
Jag är starkare,lyckligare och mer förhoppningsfull än någonsin förr och jag är så värd det,för att jag är jag...ni vet,för härlig ;-)
 
Kram på er alla och njut av helgen som står för dörren <3
 
Lotta
 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Bra kämpat Lotta! Alla möts vi av svåra peridor, men vi kommer oftas tillbaka och du är ju på god väg låter de som.De som är dina riktiga vänner stannar alltid kvar, hur mycket du än gråter så finns dom kvar! Du är stark☆ kämpa på Lotta kram

Svar: Tack snälla :-) kram
Lotta

2 Anonym:

skriven

Jag tänker på hur du kunnat förmedlat så mycket kärlek och humor till alla under de svåra månaderna? Visst e du för härlig! Bra jobbat med dig själv. Vi bär ett ansvar med oss genom livet - förutom att ta hand om våra ev barn - så måste vi också ansvara för och ta hand om de gåvor vi fått och det som är meningen med livet. Du har kommit en bra bit på väg vännen! Fortsätt pussla och snart ser du mönstret, ditt livsmönster....

Svar: Tack smälla June, jag antar att det är en av mina styrkor eller svagheter, hur man väljer att se det, att lägga fokus på andra som behöver sina pusselbitar lagda, men som Annika brukar säga så ska jag behandla mig själv som jag behandlar min bästa vän och det har jag börjat med :-) kram min vän <3
Lotta

Kommentera här: