Att bli ett med en bok!
Jag påbörjade boken i går kväll som sagt och hade jag inte somnat i soffan av ren utmattning så hade jag säkert sträckläst hela natten,jag hann inte mer än vakna i morse så åkte glasögonen på och kaffet snabbt efter det,av alla de timmar jag nu läst sammanlagt har mina tårar trillat oavbrutet...för det här en bok som skildrar den djupaste förtvivlan,hur man inte kan finna ett uns av glädje och hur faktiskt Sveriges krishantering fungerar eller rättare sagt, inte fungerar,men hur hon till slut finner hjälp i psykologen Göran.
Jag ska inte vara så arrogant att jag jämför min levnadshistoria med Lottas men jag kan känna igen mig i känslan när hon beskriver sina panikattacker,skräckan över att kanske aldrig bli fri men sen vill jag inte någonstans jämföra det mer...Hennes förmåga att sätta ord på sina känslor är för mig rena befrielsen...precis så känns det när man får en attack och det måste man ha upplevt själv för att kunna sätta sig in i.
Jag har läst halva boken nu och kommer inte kunna släppa den förrän den är slut och jag måste varmt rekommendera den till er som inte läst den.
Man kan inte låta bli att följa hennes resa,jag var under vattnet med henne,jag höll andan med henne,jag kände förtvivlet och maktlösheten med henne och jag grät varje gång hon grät....detta mina vänner är en riktigt,riktigt bra bok.
Lotta