Kärleken till livet!
Hejsan!
Jag har varit lite dålig med att uppdatera men jag mår bra,mår till och med väldigt bra och känner mig i fas med mig själv,har hittat på massor av roliga saker som fått mig att leva upp igen och inse vilka som faktiskt har gjort det till sin uppgift att få mig att komma tillbaka från den djupa svackan jag befann mig i för inte allt så länge sen.
Jag har tackat nej till F,gjorde återigen ett avslut som fick mitt hjärta att blöda men som var det absolut nödvändigaste för att jag skulle kunna behålla min värdighet och självkänsla,jag saknar honom lite grann då och då men framför allt så har jag börjat hitta tillbaka till mig själv.
Har verkligen rannsakat och jobbat hårt för att landa på fötterna igen,jag tror inte att folk förstår om man inte känner mig väl,hur otroligt turbulent den här våren och sommaren har varit för mig,,,jag har suttit många kvällar och gråtit,jag har legat sömnlösa nätter igenom med ångest och har hoppats på att någon skulle se och fånga upp,jag har haft Sussie hela vägen,men hon bor över 20 mil ifrån och bara känt maktlöshet,jag har haft människor väldigt nära mig som inte uppfattat ett dugg utan bara kört på med sig och sitt och så finns det mina två änglar,som tog mig under sina vingar,lyfte mig,lyssnade,lät mig gråta och vara liten,de sov över och lindrade,fick mig att skratta och jag började så smått att sova igen på nätterna,fick annat att tänka på och sakta men säkert började jag hitta tillbaka.
Mötet med mina föräldrar efter 5 år gick inte obemärkt förbi och jag hade alla tre som en beskyddande slöja över mig,det var svårt,ett jättejobbigt och krävande möte som sög massor ur mig och i samma veva mötte jag F igen,hoppet väcktes och jag hittade mina gamla känslor igen,det dummaste jag någonsin gjort,men jag trodde jag kunde hantera det,vilket jag inte kunde så för två veckor sedan tog jag återigen ett jättejobbigt,men självklart beslut att bryta,nu återstår att se om jag får ro i min själ.
Men mitt fokus ligger på mig själv och mina barn och människor i mitt liv som inte stoppar huvudet i sanden utan faktiskt tar tag i mig och frågar hur i helvete jag tänkte där !!!!
Jag har det bra och mår gott,jag umgås med kollegor och nya som gamla vänner och bara mår bra i det och att ta en dag i taget,det är min nya melodi och som en väldigt klok kvinna brukar säga.....allt kommer bli bra till slut,du kommer läka,det är därför tiden finns <3
Så är det mina vänner =)
skriven
Hej Lotta.
Ingen kan någonsin förstå en annan människas inre helt och hållet. Så gott jag kan känner jag in dig och du får verkligen turbulens mellan varven känns det som. Skönt att det går på rätt håll nu i alla fall.
Skickar massor med varma kramar till dig