På egna ben!
Jag och min man ska gå skilda vägar och det är ett beslut som har vuxit fram och som var otroligt svårt att ta, jag har i min process varit på alla plan och haft alla tankar,gör jag rätt eller gör jag fel?
Jag brukar alltid råda alla nära och kära att följa sitt hjärta när de har bett om hjälp och det är ett råd som jag för min egen skull har följt....jag har verkligen världens bästa make,det kan alla intyga som känner oss, men i mitt hjärta har det landat andra känslor, känslor som ska finnas i ett äktenskap finns inte mer och jag avskyr att det har kommit dithän för är det något jag vet så är det vilken tur jag har haft som är älskad av en man som Magnus.
Även i detta kaos står han vid min sida,hjälper mig med det praktiska och lyssnar och känner av...i all sin egen sorg tänker han på mig.
Att berätta att jag vill skiljas är något av det svåraste jag har gjort och inte kunna trösta och säga det han ville höra efteråt, det slet hjärtat ur kroppen på mig....jag mår så dåligt över att ha sårat någon som är så viktig för mig och som jag fortfarande älskar för den han är och som jag skrivit tidigare så önskar jag att alla kvinnor i hela världen borde få uppleva en Magnus Johansson....för den kvinnan som är lycklig nog att fånga hans hjärta när han är redo, kommer att bli en mycket, mycket lycklig kvinna, som kommer att tycka att jag var sjuk i huvudet som kunde lämna honom.....
Men nu är det dags för mig att stå på egna ben, att kämpa för att barnen ska få det bra,hitta ett bra ställe att bo på(inte det lättaste i denna kommunen)och se fram emot en framtid som Lotta, hon som faktiskt är en rätt ok tjej,som fortfarande har massor att ge och som nu orkar och kan vara helt ärlig mot sig själv och som trots allt förstår vilken kärlek människan besitter <3<3
Detta inlägg hade jag aldrig lagt ut om inte Magnus godkänt det,bara så ni förstår!
Lotta!
skriven
Hej hjärtat;-)
Hörde av mamma och lille goe Liam när han va hos mamsen härom dagen och lekte med Liv och Melle. Förstår att det måste vara jättejobbigt för er alla just nu, men du är verkligen modig som går ut och berättar det på din blogg. Blev ärligt talat chockad när mamma berättade för mig. Har alltid sett dig och Magnus som det ultimata paret. Men så är det här i livet ibland. Behöver du hjälp med något, flytt eller annat så bara hör av dig så kan jag och Micke hjälpa till. *tänker på dig/er* Alla här på bruksparken hälsar så gott till er/Tusen kramar/Annie