Att våga leva!
Saker som jag gått och burit på känns triviala i jämförelse och jag vet att man inte kan jämföra känslor,olyckor eller annat men i detta fallet så känner jag så med och för denna otroligt vackra,starka kvinna som är så otroligt sjuk, men som ändå finner styrka att med sin positivitet och kärlek förmedla sina tankar och känslor och störst av allt är hennes kärlek till sin dotter och detta skriver hon så fint om så tårarna bara faller,tårar av skam,skuld och smärta....
Det är så vackert och gripandet att läsa så om du tror att du klarar av det så läs hennes blogg och lämna gärna ett par stärkande rader till henne.
Efter den här läsningen så skäms jag lite,jag tar livet för givet,jag håller tillbaka och är ibland rädd för att leva livet fullt ut,livet,den gåvan som Anna skulle ge vad som helst för att få uppleva lite till...eller om igen,det slösar man bort i onödan ibland,utan att våga ta risker eller chanser.....
Hon känns tröstande i sin egen begränsande livskvalitet,hon tröstar oss med vackra ord om livet och framtiden och hon har en enorm livsglädje...otroligt inspirerande!
Varma kramar
