5

En som finns kvar!

Ibland hejdar sig tiden ett slag och man tar ett djupt andetag och inser att....fan....livet är bra fint,skidlandslaget tar guld efter guld efter guld och jag är 40.

Bra så,all ångest och åldersnoja är över...jag är 40 och jag är nöjd!

Jag har, som jag skrivit innan börjat sålla och rannsaka,försöker ta upp kontakten med gamla vänner som en gång betytt så mycket för att se om deras plats i mitt hjärta finns kvar och jag i deras.

Vissa hänger på och har saknat mig,vissa har jag förlorat på vägen,en mötte jag men han försvann igen, inte han från mig,men jag från honom....det fanns ingen plats kvar för mig i hans hjärta.

Synd,men livet går vidare och han har gått miste om mig....en som fanns kvar och som ville bygga upp en ny vänskap,en som verkligen bryr sig om hur det går för honom, men jag hade inte samma plats och då gav jag upp.

Nu är jag officiellt en sorterare =)

Jag prioriterar livet och jag prioriterar mig och min familj och i morgon prioriterar jag en fin vänskap som flöt iväg men som vi har fångat in igen och vi ska umgås och ta igen tid och bara vara,Annicka,en underbart vacker kvinna med ett hjärta stort som världen...hon är min vän och det ska jag bara njuta av i helgen =)

Snart dags för mig att åka till jobbet och i morgon åker vi direkt till Blentarp efter fritids och jobb så jag önskar er en härlig och innehållsrik helg med massor av kärlek och vänskap <3<3.

Utan du....inget jag !

Lotta


Kommentarer:

1 Sara:

skriven

riktigt bra skrivit,

Håller med dig.

vill inte personen ha en i ens liv då undrar man ibland varför man då har funnits under de tiderna när personen ej mådde bra..



Så de så,

hoppas jag får vara vän med dig ändå ;)

2 Lotta:

skriven

Du får jättegärna fortsätta vara vän med mig ändå Sara =)

3 svägerskan:

skriven

Det gör jäkligt ont när en som man trodde var ens närmaste vän inte vill vara det längre.

Man står som ett fån i flera år.

Kan man rannsaka sig själv så man blir tosig? 1.000 fel på en själv hittar man. Men man kanske istället skulle försöka förstå att kanske man har växt ifrån varandra.

Men trots allt, tvivlan på en själv är störst av allt. Hur kunde jag vara så blind?

Det gör ont att mista en vän. Och svårt att lita på andra sen.

4 Lotta:

skriven

Ja Carina,det stämmer nog till en viss del och jag vet vad du syftar på,det gör mig ont att du mådde så dåligt.

Men du gjorde ett nytt försök i alla fall och då tycker jag att man får mötas halvvägs.

Kram från en som tycker du är en fin vän och svägerska =)

5 svägerskan:

skriven

kramis kramis!

Kommentera här: