London Calling!
Hon vaknade förväntansfull men efter en stund tog känslorna överhanden och hon började må lite illa,men det gick snabbt över som tur var.
Vi hämtade upp Svärmor Nancy som körde med över,det är så svårt med P- platser så hon var kvar i bilen medan vi checkade in Nikki.
Efter många kramar och pussar sa vi slutligen hejdå och vi körde vidare till FIELDS,jag hade jättesvårt att fokusera mig på att titta i affärer och väntade bara otåligt på att klockan blev så mycket att jag kunde ringa henne.
Äntligen fick jag tag på henne och då satt hon på tunnelbanan på väg med sin syster in till London och glädjen i hennes röst gick inte att ta miste på*älskade flicka*
Tillbaka i Malmö lämnade jag av Nancy och Liam och åkte till jobbet och där har jag varit hela eftermiddagen och kvällen och i morgon blir det en ännu längre dag då vi har manfall på personal...så 10.30-22.15 ska jag jobba,men det går nog bra tror jag =)
Nu smuttar jag på ett glas vitt vin och ska snart gå och lägga mig,men jag önskar er en godnatt.
Kram
skriven
Ååååå jag kommer precis ihåg känslan från i somras när 2:an skulle till Italien. Fruktanvärt...
Man kan verkligen dö utav "jaglängtarihjälmigeftermittbarnsomharroligtochärpåsemestermenlämnatsinmammahemma" sjukan. Jag är helt säker.....
Kram till dig!