What if god was one of us?
När jag kom hem tog jag ett glas vin och snackade med bästisen och sen läste jag tidningen,där var Stigs döds annons med...jag ska självklart gå på begravningen nästa Måndag.
Det känns så märkligt när relativt unga(född 1952)människor går bort så tidigt,Stig väntade på en mindre hjärtoperation,men tydligen hade hjärtat en egen vilja och infarkten var så stark så operationen aldrig behövdes...tyvärr..Stig var en av de snällaste människor jag mött,hade alltid ett tråkigt skämt på sina läppar och hade ett uttryck han alltid sa.."sådäringa sa käringa"...lika tråkigt varje gång,man suckade och himlade med ögonen och han bara garvade...med snusen innanför överläppen.
Stig hade ett hjärta av guld och var som man kan kallar det dumsnäll,en hårt arbetande man som hade en liten fru(ca 155) 3 döttrar och 2 barnbarn,han var sina döttrars hjälte.
Jag tror att många tänker att begravningar är så jobbiga och den döde vet ju inte att jag är där..men se det tror jag...att närvara vid en persons begravning är likadant som att bevittna en födelse,känslan är stark,man gråter och skrattar om vartannat,det är vackra ord och människor är berörda...man känner medkänsla,kanske tänker man på den där personen man borde ringt men aldrig gjort...tänk om jag inte finns i morgon?
En begravning för människor samman,man delar sorgen och minnen,man skrattar och säger att..ja det var så typiskt h*n och sen gråter man och man kramas och känner samhörighet...alla har vi en relation till den döde.
Jag undrar vilka psalmer som ska väljas och vem som ska sjunga solo...för om en musiker begravs så ska det fan ta mig vara en solist om jag så ska sjunga själv.
Ljus klädsel stod det i annonsen och det tycker jag är coolt...varför vara svartklädd? sörjer man mer då? nä, ljusa färger till en ljus människa.
I morgon ska vi ha personalmöte klockan 9,så jag ska väl gå och lägga mig så jag har nya fräscha tankar.
Godnatt och förlåt de som kanske gjort orätt,vi lever bara en gång.
skriven
Jag gillar när det är ljus klädsel. Av någon märklig anledning känner man sig inte lika "nere" som man gör i svarta kläder.
En begravning kan bli en underbar upplevelse, inte bara något sorgligt. Jag har varit med om det.
Lycka till.
Kramis!!!